BMW-ligan mÃ¥ste vara Ã¥rets kassaste kriminalbok. Eller Ã¥rtiondets. Eller kassast av alla jag nÃ¥nsin läst, och dÃ¥ har jag läst hela hyllan med juridik pÃ¥ Linköpings stadsbibliotek, plus ett antal romaner förstÃ¥s. BMW-ligan handlar om ”Patric” som är yrkeskriminell och berättar om sin väg frÃ¥n smÃ¥buse till intagen pÃ¥ Kumlaanstalten för stora smash-and-grab-kupper.

Jag hade kanske för höga förväntningar. Tänkte kanske fÃ¥ en bild av människan, barnet, ungdomen, miljöerna. Och en analys. Men hela tjocka boken är bara en hög av anteckningar med detaljer för hur tuffa de är när de stjäl bilar, överlistar larm och Ã¥ker fort. Och jag förstÃ¥r att man kanske inte har sÃ¥ lätt för att skriva när man levt ett sÃ¥dant liv och att den som hjälpt till säkert haft sÃ¥ fullt upp med att rätta alla stavfel att den inte ens orkade bry sig om meningsbyggnaden. De flesta stycken börjar med ”en gÃ¥ng…” och sÃ¥ fortsätter det med ”snodde jag en 240″, ”bröt vi oss in i en bensinstation” osv… Ingenting om varför. Ingen beskrivning av hur det sÃ¥g ut, känslorna, stämningen, motiven…

Nej jag glömde, han har inga känslor. Han skryter ju med hur skicklig han är i sitt ”yrke” och hur han gillar livsstilen. Och jag undrar bara vad som ger honom rätt att bryta sig in hos andra och förstöra bara för att han ”trivs” med det? Det är nÃ¥got allvarligt fel pÃ¥ killen. Jag vill inte betala skattepengar för att han ska Ã¥ka pÃ¥ hästläger med anstalten eller trissa upp försäkringspriserna för att han gillar att lägga i backen framför en butik.

Allra minst gillade jag det korkade förlaget som gav ut en sÃ¥dan bok, men sen sÃ¥g jag att det var ett tryckeri där författaren själv trycker. Okej dÃ¥. DÃ¥ är jag arg pÃ¥ Linköpings stadsbibiliotek som tog in boken och fick mig att tro att den var… ehum… okej.