Archive for the ‘Samhälle’ Category

Att resa till Rom har länge varit en dröm för mig. Det är en sÃ¥ gammal stad med mÃ¥nga välbevarade byggnader frÃ¥n antiken. Jämfört med Aten är Rom mycket renare och snyggare, och väldigt turistvänligt. Tja i och för sig är italienarna inte sÃ¥ servicevänliga, de snäser om de inte förstÃ¥r och tänker inte pÃ¥ att vara trevliga. PÃ¥ restaurangerna är de trevliga, men i biljettluckor, hotellreception, nej… De verkar tycka att det är jobbigt att hjälpa till.

Maten skilde sig väldigt mycket Ã¥t pÃ¥ olika restauranger. Det är nog bra att kolla upp tips innan man Ã¥ker dit, för de flesta restauranger serverar samma mat som smakar helt olika. Det flesta restauranger är inriktade pÃ¥ pizza och pasta och sÃ¥ finns det väldigt mÃ¥nga ”snack bars” där man kan köpa panini och andra smörgÃ¥sar. PÃ¥ konferensen fick vi vin till lunchen och det är vanligt att man dricker vin till middagen även mitt i veckan. Vinet var ganska gott, men lite olika där med. Konstigt nog tyckte jag mer om vinet pÃ¥ den billigare restaurangen, där det var smaklös mat… Kaffe var det värre med. En vanlig kaffe är som ett snapsglas i storleken och om man ber om en amerikansk kaffe fÃ¥r man en nÃ¥got större, som en liten svensk kaffekopp.

Det är lätt att transportera sig i Rom, de har två tunnelbanelinjer, spårvagn och bussar. Busslinjerna är tydligt utmärkta och man betalar i automater eller i kiosker. Det är dock trevligt att gå omkring också. Jag tror jag gick en mil om dagen. Längs Via Nazionale finns många spännande butiker, dock av lite dyrare sort. I t.ex. Travestere och kring Fontana di Trevi finns lite billgare butiker med mycket smycken, kläder och prylar.

Mina favoriter från resan var absolut Colosseum och Sankt Peterskyrkan. Forum Romanum var också häftigt där det ligger insprängt, eller utgrävt, mitt i staden. Sankt Petersplatsen var dock lite jobbig, då det sprang runt ihäridga försäljare där. Samma vid Spanska trappan. Annars fick man vara i fred ganska mycket, förutom från män som glodde på en. Mina kollegor råkade dessutom ut för sexuella trakasserier, då de blev tafsade på både på gatan och i en affär.

Hur som helst, Rom är en trevlig stad att bara äta, shoppa och ströva i. Maten är inte alls dyr, vilket jag hade hört innan och det italienska utbudet skiljer sig mycket från Sveriges, vilket också ger en riktigt inspirerande upplevelse.

Förra veckan var jag på konferens i Rom, med Wave, Womens network against violence in Europe. En kvinna jag pratade beskrev Italien som ett tudelat land, med en konservativ makt men med folkliga rörelser under ytan.

Italien är Europas minst jämställda land. I en mätning om jämställdhet hamnade Island först, Italien på plats 72 och Yemen sist på plats 134. Italien är sämst i Europa. Kvinnorna har svag ekonomi, det är svårt att få skydd som våldsutsatt och regeringen är väldigt okunnig i frågan. Deras jämställdhetsminister Mara Carfagna, f.d. toplessmodell och antifeminist, besökte konferensen och fick mycket kritik för att regeringen inte tar i med krafttag mot våldet.

Förra Ã¥ret mördades 93 kvinnor i Italien. Man talar fortfarande om det som ”passionsbrott”. Italiens regering har inte velat skriva pÃ¥ europakonventionen om mäns vÃ¥ld mot kvinnor och de har heller inte angett nÃ¥got skäl till varför de inte vill skriva pÃ¥.

Italien har ingen lag mot homobrott, kvinnokroppen objektifieras i media och våldet osynliggörs. Däremot tas våld hos invandrargrupper upp i media för att dölja våldet från italienska män och för att smutskasta invandrare. Unga kvinnor är välutbildade, men de negligeras. I Roms stadsråd är endast tre av 60 ledamöter kvinnor.

Veckan innan vi åkte hade Berlusconi pratat om att starta ett nytt parti som heter Hej Snygging. Vatikanen börjar p.g.a. turbulensen överge högern i Italien, samtidigt som folk börjar överge Vatikanen p.g.a. pedofilskandalerna. Den internationella proteströrelsen har även nått Rom, där tusentals människor förra veckan demonstrerade mot globalisering, korruption och girighet. Våldsutsatta kvinnor får alltid lida mer av en pressad ekonomi, eftersom de inte har ekonomiska förutsättningar att lämna mannen och jourerna har dessutom mindre resurser.

Med hopp om en förändring i Italien…

I helgen vad jag pÃ¥ konferens med kvinnojouren och blev grymt inspirerad. BÃ¥de av de andra deltagarna och av föreläsaren. Det var nog ett tag sen jag tyckte att jag lärde mig nÃ¥got nytt inom feminismens värld. Den säger sÃ¥ mycket om livet, vilket jag ofta glömmer bort…

Idag sÃ¥g jag även dokumentären Feminismens historia där en massa bra amerikanska feminister pratade. NÃ¥gon av dem kritiserade den ”nya feminismen” á la Spice Girls och sa: ”Det är inte feminism att som kvinna lyckas i männens värld”. Att bete sig som män vill ha en, vara snygg och fÃ¥ makt genom sin kropp, är inte feminism.

”Green is the new black”

Kära Village Voice, jag skriver angÃ¥ende det nya…

Grönt är inte det nya svarta,

har ingen märkt att alla har blivit galna?

Varför är vi så rädda för att se saker som de är?

Slagord som dessa avleder oss från sådant som betyder något.

Vi kommer inte undan.

Folk ska veta att jag hellre tar livet av mig än deltar i den kollektiva galenskapen i den värld vi lever i.

Det här är inte den verkliga världen.

Adjö.

 

Ja så kan man ju verkligen känna ibland. Tur att det finns ett kollektiv även utanför galenskapen, så man slipper vara helt ensam.

Kan inte fatta att media nu spinner vidare pÃ¥ filmkritiker Ronny Svenssons icke-närvaro vid självmordsbombaren i Stockholm. Nej han har inte SETT sprängningen (Aftonbladet) – han satt pÃ¥ en krog i närheten och HÖRDE när bilen sprängdes (citat honom själv i _TV_).

Dessutom beklagade han att det ju var FINA bilar som sprängdes. Nja, det var en Audi frÃ¥n -93. Han hade väl läst att det var en Audi…

Dessutom igen, så påpekade han att det ju kunde vara en ensam galning som vid Palmemordet. Ursäkta men har han klarat upp det själv? Vet han något som inte vi vet?

Kan inte journalister lära sig att ta det lugnt?

Hörde en intervju med en man frÃ¥n Säpo, där han förklarade varför de inte hade haft koll pÃ¥ ”terroristen frÃ¥n TranÃ¥s”. Han förklarade att det mÃ¥ste finnas specifika saker att gÃ¥ pÃ¥, sÃ¥ att det inte blir Ã¥siktsregistrering. Som planering av att begÃ¥ brott etc.

Då undrar jag i mitt stilla sinne hur det går ihop med den registrering som gjorts förut av kommunister, veganer, vegetarianer, vänstersympatisörer, feminister, antifascister osv. För när det begav sig för mig så vet jag att det räckte med att inte äta kött och mjölk och att SÄPO var helt galna med att registrera alla veganer och självklart även de 99 procent som inte ville begå några brott. Och då sa man att det inte var åsiktsregistrering, utan registrering av livsstil. Men att leva för Jihad då, är inte det en livsstil?

Jaja. Vi kommer aldrig att få veta vad SÄPO egentligen tycker och gör ändå. De gör som de vill, det har de alltid gjort, är det inte så? Det är helt enkelt en instans man får acceptera att inte ha insyn i, i vårt fina demokratiska samhälle.

Men hjääääälp! Kollar på Tv4 om författaren Torgny Lindgren (rätt okänd) och han berättar om sina verk och visar sin hörna där han suttit i 40 år och skrivit. Han använder kollegieblock och vägrar lära sig vare sig skrivmaskin eller dator.

Och plötsligt kommer frugan in och berättar hur hon renskriver hans anteckningar! 3-4 sidor i taget! Och hon verkar trivas med det. I 40 år?

Hon säger att hon aldrig har åsikter om hans texter, han säger att hon har det. Och då står hon väl med på bokomslagen antar jag?

Nej kvinnor, börja skriva själva istället. Låt honom renskriva sin egen skit.