Har väldigt svårt att vara positiv just nu pga Candys skruplighet, men när man vidgar blicken lite och får perspektiv på saker så blir man faktiskt också lite tacksam över det man har.

Läste en historia ur boken Kvinnan med de vackra händerna i natt. Den handlade om en kvinna från Uganda som fick veta att hennes älskade man hade HIV. Hans förra flickvän hade precis dött i HIV så därför testade han sig och de blev chockade över att han också var positiv. Men mannen skämdes så de berättade inte för någon att han var smittad. Kvinnan levde med honom i tysthet i något år tills han dog. De hade inte råd med bromsmediciner.

Kvinnan tog hand om barn, jobb och sin man. Hon ställde dessutom upp på oskyddat sex med honom för att hon tyckte så synd om honom och inte kunde säga nej. Han ville inte tänka på sin död och skrev därför inget testamente, vilket innebar att hans föräldrar skulle få allt. Hans familj gav också kvinnan skulden för att han dött. När hon skulle besöka dem försökte de mörda henne. Sen försökte de ta alla pengar ifrån henne. Hon var utfattig och hade barn att försörja. Nu gick hon också själv och testade sig och självklart var hon också smittad.

I Uganda tror män att sex med en oskuld skyddar dem mot HIV. 60 procent av alla unga tjejer i Uganda har blivit våldtagna.

Där ligger man i lä. Candy har haft ett bra liv och livet går vidare. Jag kommer säkert att få ett nytt roligt jobb och ett hus och fler hundar. I Sverige kan de flesta problem lösas (även om vi kommer att sakna Candy).