Jag såg ett program på tv där Dregen berättade om sin familj och sin pappa som tog livet av sig när han var liten. Han sa att det hade gjort att han omvärderat sin syn på livet, att han t.ex. inte gnäller på småsaker.

Jag förstÃ¥r PRECIS vad han menar. Visst gnäller jag pÃ¥ smÃ¥saker, men jag tror för allt i världen inte att de är särskilt viktiga. Och jag stör mig enormt pÃ¥ andra som enligt mig ”har allt” och bryter ihop för att de inte fick VG pÃ¥ tentan eller för att cykeln blev stulen. Och förväntar sig att jag ska lyssna pÃ¥ gnället? Usch jag klarar inte av det.

Har ni två föräldrar som ni älskar, en pojkvän, ett jobb/skola ni trivs med, är friska, så får ni inte gnälla enligt mig. Basta!