Special
Citat av Ville:
“Linde and Gas are too fat to be goths. The fat vampires, thatÂŽs what I call them.”
“Those same three accords, IÂŽm trying to rip off Wicked Game, over and over again. ThatÂŽs our mission.”
“Music, itÂŽs an obsession I have. Cars, McDonalds and art in general. McDonalds is art, but McDonalds is also murder.”
“If I am to maintain my status as being a legend I have to die when IÂŽm 27. So letÂŽs see what happens.”
“If you get an award which is presented by Iggy Pop, then itÂŽs really cool. But otherwise I donÂŽt really care.”
“I hate being intellectual, you know. ThatÂŽs not a part of… RockÂŽn Roll.”
“I started playing the bass but… it never happened. I thought that… eventually it would come, you know, naturally… That some big blood and fire will just come out of my mouth… It never happened.”
“Actually itÂŽs easier to work with sequencers. They donÂŽt sweat and stink like you and Zoltan and fit into a smaller box, haha. You are sooo easy to replace.”
Â
Sagt om HIM:
“HIM Ă€r ingen grupp… det Àr en livsstil.”
“SjĂ€lvmorspropagana med kommersiell kvalitet pĂ„ musiken.”
“Finska rockarna H.I.M. har tagit de Europeiska topplistorna med storm, med 1:a platsen i Tyskland som största merit. (…) Ett band vĂ€l vĂ€rt att utforska, och nĂ€r du gjort det Ă€r du garanterat fast för livet.”
Â
Ville om Deep Shadows and Brilliant Highlights
Salt In Our Wounds
Det hĂ€r Ă€r avsiktligt den första lĂ„ten pĂ„ albumet, sĂ„ att början av det bara skulle vara lite lekfull, sĂ€ger Ville Valo. Det finns loopar och andra saker i den som Ă€r till för att folk ska tĂ€nka “va fan hĂ„ller dom hĂ€r killarna pĂ„ med”. För mig Ă€r det hĂ€r albumets Neil Young lĂ„t.
Jag har aldrig strött salt i ett sÄr, men nÀr vi var smÄ gjorde vi pilar med papper pÄ. Vi doppade pilarna i saltvatten och kastade dom i hÀcken pÄ folk. Det mÄste ha gjort ont.
Men jag har brÀnt mig sjÀlv med en cigarett. För nÄgra Är sen tÀvlade jag och Linde i det. Efter nÄgra whisky kÀnner man inget. Men fysisk smÀrta kan jÀmföras med hur det Àr att sÄra nÄgon kÀnslomÀssigt.
Heartache Every Moment
PÄ Ruisrock mumlade jag nÄgot om att det hÀr Àr det bÀsta HIM har gjort. LÄten innehÄller allt det som hör till HIM:s sound. Personligen gillar jag den hÀr lÄten vÀldigt mycket. Den har lite av Bon Jovi och texten har lite, inte alltför seriös, goth i sig. Det Àr stark melodi, piano, och bÄde hÄrdare och lite svagare gitarrer.
Bon Jovi soundet bestÄr av Bon Jovi och Desmond Child, vilket Àr en kraftfull kombination. Bon Jovi förtjÀnar inte sitt dÄliga rykte. Folk Àr bara avundsjuka pÄ dem. Bon Jovi har berört en massa olika mÀnniskor och det Àr det som betyder nÄgot. All konst Àr usel och genial pÄ samma gÄng. Bon Jovi Àr ocksÄ bra pÄ det sÀttet att det passar varje situation. I vÄrat band gillar alla Bon Jovi. Det Àr lÀtt att lyssna och fÄr dig pÄ bra humör, och det Àr vad bra musik handlar om.
Lose You Tonight
Den hÀr lÄten Àr den som förÀndrades mest under inspelningen. Först var det en kyrklig voodoo lÄt, men det gjorde vi om totalt. RÀttfram och vass rock. Mitt personliga förhÄllande till den hÀr lÄten Àr ganska öppet. Det sÀgs att den Àr som tidiga Bon Jovi. Det Àr sant att man alltid förlorar nÀr man Àr för öppen. Det hÀr handlar kanske mer om att förlora sina vÀnner pÄ grund av all publicitet. NÀr man alltid Àr borta glömmer man och förlorar vÀnner. Det kan lÀtt bli sÄ om man inte kommer ihÄg att man inte Àr jordens medelpunkt.
In Joy and Sorrow
VĂ„r version av Guns and RosesÂŽ Sweet Child Of Mine. Halvlugn ballad och en av de sista lĂ„tarna som spelades in till albumet. Jag gillar dess enkelhet och den sjĂ€lvironi som finns i den. Egentligen sĂ„ handlar hela albumet om samma grej. Som nĂ€r man mĂ€rker att man helt enkelt gillar mĂ€nniskor och det spelar ingen roll om man mĂ„r bra eller dĂ„ligt av dem. Ăven om man Ă€r asförbannad mĂ„ste man bara stanna hos dom mĂ€nniskorna.
Jag kÀnner inte att jag mÄste vara sympatisk, sentimental och trevlig. Folk förvÀntar sig nÄgot helt annat, att bli förbannade. Men mina förÀldrar har uppfostrat mig till en ganska artig ung man och jag har fÄtt mÄnga nya vÀnner under vÄran turne. Tack gode gud att man kan bara vara och prata med sina vÀnner. Det Àr sÄ fritt, man behöver inte tÀnka pÄ varenda ord man sÀger.
Och Àven om jag Àr artig tÀnker jag inte titulera dig. Jag titulerar inte nÄgon. Det Àr till för Àldre mÀnniskor. Jag blir artig mot gamla mÀnniskor nÀr dom börjar behandla ungdomar med respekt. Gamla mÀnniskor Àr bittra och klagar pÄ allt. Jag förstÄr att gamla inte kan göra vissa saker, men det Àr fel att skylla allt pÄ oss. Jag har trÀffat tolvÄringar som Àr smartare Àn Finlands krigsveteraner.
Pretending
VÄr första singel, men vi skulle sjÀlva aldrig ha valt den hÀr som singel. Visst, det Àr en sommarlÄt och den har en viss mjukhet som jag gillar. Och jag tycker verkligen om texten till den hÀr lÄten. Om Charles Baudelaire skulle försöka skriva som Remu, skulle det bli sÄ hÀr. KÀnslan Àr bÄde ljus och djup pÄ samma gÄng. Det Àr coolt att mÀrka att vÄra fans har gillar den hÀr lÄten Àven om den inte betyder sÄ mycket för mig. Det hÀr Àr existentiell spekulation i pop format.
Jag har lĂ€st Baudelaire, men nu försöker jag bara vara mer intelligent Ă€n jag Ă€r egentligen. Jag tror att sanningen Ă€r sĂ„nt som folk pratar om. Det ger mer för intellektet att gĂ„ till nĂ„t stĂ€lle och prata med folk Ă€n att lĂ€sa poesi. I mina texter skriver jag om exakt samma saker som folk har diskuterat i Ă„rhundraden. KĂ€rlek, hat, sorg, döden, ja bla bla bla. Det som spelar roll Ă€r hur man skriver om det. Dom som tycker att Baudelaire Ă€r bra nu förstĂ„r inte hur det var dĂ„. Idag Ă€r allt annorlunda. Man kan sĂ€ga nĂ„t enkelt, som: “Jack, jag Ă€r förbannad”, och det Ă€r lika viktigt som poetiska uttryck. Det Ă€r samma sak med det hĂ€r albumet, kĂ€nsla Ă€r mer viktigt Ă€n hur du visar den.
Close To the Flame
Den hĂ€r lĂ„ten Ă€r lite lik Gone With The Sin. En ganska enkel ballad. Gone With The Sin handlade om goth. Och folk gillade det vĂ€ldigt mycket. Jag gillar den hĂ€r lĂ„ten mycket för att den Ă€r en perfekt julsĂ„ng. Den Ă€r rak och Ă€rlig. “Flame” betyder inte nödvĂ€ndigtvis kĂ€rlek. Det betyder mer att mĂ€nniskor har mĂ„nga möjligheter att öppna ögonen. Men de flesta mĂ€nniskor vill inte det. Det Ă€r inget fel med det, men elden finns dĂ€r. Den existerar. FörstĂ„r du vad jag menar? Allt finns, hĂ€r och nu, om du vill att det ska göra det.
SÄ Àr det bÀttre att kasta sig i elden Àn att stanna utanför? SjÀlv tycker jag det Àr trevligt att vÀrma sig vid elden. Det handlar om att förstÄ att elden existerar. Den finns inom varje mÀnniska för alltid. Den lÀmnar dig aldrig nÄnstans. Vissa anser att det Àr gud, andra att det Àr kÀrlek. Det Àr en sÄn dÀr abstrakt sak som bara finns dÀr. Den hÀr lÄten Àr vÄr version av Always Look On The Bright Side Of Life, fast med lite finsk humor.
Under de senaste dagarna har jag blivit lite mer hippie. Just nu Àr min stora passion att försöka förstÄ mÀnniskor. Skönheten ligger i att alla kan vara precis som dom Àr. Att bli fixerad vid mode Àr onödigt, det tar för mycket energi.
Please DonÂŽt Let It Go
FrĂ„n början var det hĂ€r en enkel “Stooges” lĂ„t, men jag gjorde en akustisk version av den och alla som var involverade i skivan gillade bĂ„da versioner sĂ„ mycket sĂ„ vi försökte att göra en mix av bĂ„da. SĂ„ lĂ„ten börjar lite lugnt och vĂ€xer hela tiden. Den hĂ€r lĂ„ten bygger pĂ„ samma idĂ© som Lose You Tonight. Det Ă€r lĂ€ttare att ge upp Ă€n att kĂ€mpa för att vara den man verkligen Ă€r. Det finns lycka i den hĂ€r lĂ„ten Ă€ven om den inte Ă€r sĂ„ vĂ€rst positiv. Ingen sommarlĂ„t. Men det finns hopp och rekreation i den.
Beautiful
FrÄn början var det en rocklÄt som vi gjorde om eftersom det inte funkade. I den hÀr anvÀnde vi demo sÄng, första tagningen. Allt som allt en vÀldigt enkel lÄt. Vi har lyssnat mycket pÄ John Frusiantes solo album och kom pÄ att vi skulle lÀgga in lite gitarrer och lite hemsk trummsakin i den. LÄt oss göra lite trevlig icke-pop. Strukturen Àr inte heller det klassiska; riff, vers, refrÀng, solo.
Den hÀr lÄten har enkel skönhet i sig. Precis som en burk kan vara vÀldigt vacker. NÀr det Àr varmt och man har en burk kall öl i handen. Det kan vara vackrare Àn nÄgot annat. Det handlar om att uppskatta de vardagliga sakerna i livet.
DonÂŽt Close Your Heart
Det Àr en bra Jefferson Airoplane kÀnsla i den hÀr lÄten som Àr blandad med 80-talets Bon Jovi. I grunden Àr det samma sak som Join Me, men texten Àr skriven frÄn ett lite annat perspektiv. Men den hÀr lÄten handlar ocksÄ om att om nÄgot gÄr fel sÄ behöver man inte vÀltra sig i olyckan. Man kan be om hjÀlp och ha ett öppet hjÀrta. Allt handlar inte om det dÀr jobbet eller den dÀr pojk- eller flickvÀnnen.
Love You Like I Do
Jag Ă€r verkligen stolt över den hĂ€r eftersom jag mixade den och T.T. Oksala bara assisterade mig. Den Ă€r som Elvis i syra. Det lĂ„ter som en full sjöman. Ett bra slut pĂ„ albumet. Vi spelade in den i Petrax Studios i Hollola och jag sjöng in den mitt i natten, vĂ€ldigt full och med en flaska Koskenkorva i handen. Dom andra vĂ€ntade pĂ„ mig, sĂ„ jag var tvungen att sjunga fort. Enligt mig har den hĂ€r lĂ„ten bra “Rautavaara” i sig. (?)
Love You Like I Do Àr avsiktligt den sista lÄten pÄ albumet, för att den Àr sÄ annorlunda. Den Àr vÀldigt mörk och slutar med ljudet av kyrkklockor och regn. Vi ville ha lite Black Sabbath i det hÀr albumet. Dom började med kyrkklockor och regn, och vi slutar med det. Det hÀr Àr HIM:s hyllning av Black SabbathŽs album, som har betytt mycket för det hÀr bandets existens.
Â
Ville om Razorblade Romance
I Love You
Vi tÀnkte mycket pÄ den hÀr lÄten medan vi gjorde vÄrt första album, och vi gjorde en miljon versioner av den. Vi var tvugna att spela in den hÀr lÄten pÄ grund av titeln, dÄ dom tre orden Àr början pÄ varje tragedi. Ett bra intro till plattan; den Àr kort, tight, och den gÄr rakt in i hjÀrtat. Och om nÄgon hör Join Me In Death och tror att vi bara gör den dÀr posera-i-vÄra-för-tighta-byxor-grejen, sÄ bevisar det hÀr att vi faktiskt har lite vitaliet.
Poison Girl
Den hÀr lÄten handlar om en speciell tjej och hur man kan förstöra nÄnting vackert. Den handlar inte om hat, utan om att be om förlÄtelse. Alla mina lÄtar handlar om riktiga förhÄllanden, det Àr inget pÄhittat med dem. Jag har aldrig gillat att bygga upp fantasivÀrldar. Texterna Àr som terapi för mig, sÄ jag sparar lite pengar pÄ det hÀr. Eller faktiskt sÄ tjÀnar jag lite.
Join Me in Death
Jag tror det hÀr Àr en av dom mjukare spÄren pÄ albumet. Pianot Àr vackert, men den hÀr lÄten kanske inte betyder sÄ mycket för mig eftersom den inte Àr tagen ur verkliga livet. Det hÀr Àr en gammal lÄt - den första demon spelades in i januari 98 - och jag Àr redan trött pÄ den, det Àr bara samma sak om och om igen.
Right Here in My Arms
En gammal lĂ„t, som för tankarna tillbaka till 80-talet och Billy Idol. I videon skulle vi kunna ha nĂ„gra snygga tjejer som hĂ€ngde med oss backstage. Jag ville fĂ„ den kĂ€nslan man hade nĂ€r sista lĂ„ten spelades pĂ„ skoldansen och man ville vara nĂ€ra den dĂ€r speciella tjejen. Det var inte ofta jag kom sĂ€rskilt nĂ€ra. SĂ„ det hĂ€r Ă€r min revansch. Jag Ă€r jĂ€vligt besatt av kĂ€nslor…
Gone with the Sin
Det hÀr Àr en av mina personliga favoriter, och det gÀller antagligen dom andra killarna ocksÄ. Den Àr inte sÄ mycket HIM. Den Àr sÄ ljus, och om man verkligen anstrÀnger sig kan man hitta ett countrysound i den. Det Àr en vÀldigt enkel kÀrlekssÄng, men klichéerna Àr tvÀrtom mot det vanliga. Den Àr som en negativ version av allting.
Razorblade Kiss
Det hÀr Àr en hyllning till Kiss och rockŽn roll. Det Àr den enda lÄten utan en riktig melodi. NÄgra tyska kritiker sa att min röst lÄter som den tidiga Ozzy i den hÀr lÄten. Jag hade inte tÀnkt pÄ det sjÀlv, och jag fick verkligen en klump i halsen nÀr jag hörde alla positiva reaktioner. Kanske Ozzys ande steg ner i mig nÀr jag sjöng den hÀr lÄten i garaget.
Bury Me Deep Inside Your Heart
Depeche Mode möter Roxette. Ett 80-talssound som med 90-talets vÀrme gjorts om till en rocklÄt. Gitarrerna lÄter bra. Fan, jag hatar att prata om mina enga lÄtar. Dom handlar bara om kvinnor.
Heaven Tonight
Jag har en lite ovanlig syn pÄ himlen. Vi Àr antagligen i himlen nÀr vi Äker flygplan. Det hÀr Àr bara symbolik. Himlen Àr nÀr nÄgot roligt hÀnder. Det kan vara vad som helst, fÄ ett ligg, dra upp en fisk, eller köpa en skiva. SmÄ drömmar blir sanna hela tiden. Men i den hÀr branchen finns ingen himmel, det finns inte ett ögonblick dÄ jag kan sÀga att jag har allt. Det Àr det som gör det intressant.
Death is in Love with Us
FrĂ„n början hette den hĂ€r lĂ„ten 666 Medley, för vi ville vara elaka pĂ„ den hĂ€r skivan ocksĂ„. Vi tyckte ocksĂ„ ett tag att den hĂ€r lĂ„ten skulle vara första spĂ„ret pĂ„ skivan. Den Ă€r snabb, kort, och mitt i prick, men inte mörk. Den sĂ€ger: “Ălskling, det Ă€r inte vĂ„rat fel om mannen med lien gillar oss, det betyder inte att allt Ă€r förgĂ€ves.” Det hĂ€r Ă€r en goth hymn.
Resurrection
Om Bon Jovi hade haft gothsmink och gjort en video, sÄ hade det hÀr varit resultatet. Det Àr som kÀnslan man fÄr nÀr man har sett en Kissvideo för första gÄngen pÄ tv. Man fÄr en kick och sjunger med och svÀvar pÄ moln ett tag.
One Last Time
Den hĂ€r Ă€r annorlunda frĂ„n dom andra lĂ„tarna. IdĂ©n var att det skulle vara trevligt att avsluta albumet med nĂ„got lite gladare. Vi kommer antagligen aldrig att spela den hĂ€r live. Vi bröt med HIM soundet för ett lite tag. Efter att ha lyssnat igenom allt pĂ„ albumet och man kommer till den hĂ€r lĂ„ten, sĂ„ lĂ€mnar den liksom framtiden öppen. Det Ă€r som, “va fan nu dĂ„?”.


