På kurs
Nu har jag avverkat första veckan på min ”coachingkurs” som är någon slags förberedelse för att visa sin bästa sida samt hitta rätt praktikplats. Visst är det intressant att lära sig mer om självkännedom, motivation och att skriva CV, men det är på aningen för låg nivå och ärligt hade jag tänkt att lägga ner mer än två timmar om dagen (då ingår kaffepaus i mitten). Jag undrar också vad det här företaget får ut för summa för att prata med oss eller visa film två timmar per dag…
Men jaja, nu är det bara en vecka kvar.
Idag backade jag på en stolpe. Det var längesen jag körde på nåt senast! Och stolpen var ju låg, hur skulle jag kunna se den? Blev inte ens nåt märke på bilen. 
Nu blir det ett glas fredagsvin och kanske lite mera Sons of Anarchy.
Kattkompis
I helgen har jag varit hos Merith och Fredrich på Värmdö. Mycket trevligt. Även om katten ”Klump” klättrade i fönstret två gånger på natten. Han skulle bestämt under rullgardinen och var farligt nära att tippa ner blomkrukor, så jag fick gå upp och greja. Men han vägrade lyssna på mig…
Och så träffade vi ju Elin i stan, kul kul!
På tåget upp var en flera Idoldeltagare med, de hade väl konsert här i fredags. Konstigt att de åker tåg. Kommer de ofta fram i tid?
Nu är det ändå skönt att vara hemma hos Babsan och i morgon börjar jag på aktiviteter. Det ska bli kul, men hemskt tråkigt att lämna bort Buddy på dagarna.
Citat ur Veronika decides to die
”Green is the new black”
Kära Village Voice, jag skriver angående det nya…
Grönt är inte det nya svarta,
har ingen märkt att alla har blivit galna?
Varför är vi så rädda för att se saker som de är?
Slagord som dessa avleder oss från sådant som betyder något.
Vi kommer inte undan.
Folk ska veta att jag hellre tar livet av mig än deltar i den kollektiva galenskapen i den värld vi lever i.
Det här är inte den verkliga världen.
Adjö.
Ja så kan man ju verkligen känna ibland. Tur att det finns ett kollektiv även utanför galenskapen, så man slipper vara helt ensam.
BMW-ligan – bättre på kupper än på böcker
BMW-ligan måste vara årets kassaste kriminalbok. Eller årtiondets. Eller kassast av alla jag nånsin läst, och då har jag läst hela hyllan med juridik på Linköpings stadsbibliotek, plus ett antal romaner förstås. BMW-ligan handlar om ”Patric” som är yrkeskriminell och berättar om sin väg från småbuse till intagen på Kumlaanstalten för stora smash-and-grab-kupper.
Jag hade kanske för höga förväntningar. Tänkte kanske få en bild av människan, barnet, ungdomen, miljöerna. Och en analys. Men hela tjocka boken är bara en hög av anteckningar med detaljer för hur tuffa de är när de stjäl bilar, överlistar larm och åker fort. Och jag förstår att man kanske inte har så lätt för att skriva när man levt ett sådant liv och att den som hjälpt till säkert haft så fullt upp med att rätta alla stavfel att den inte ens orkade bry sig om meningsbyggnaden. De flesta stycken börjar med ”en gång…” och så fortsätter det med ”snodde jag en 240″, ”bröt vi oss in i en bensinstation” osv… Ingenting om varför. Ingen beskrivning av hur det såg ut, känslorna, stämningen, motiven…
Nej jag glömde, han har inga känslor. Han skryter ju med hur skicklig han är i sitt ”yrke” och hur han gillar livsstilen. Och jag undrar bara vad som ger honom rätt att bryta sig in hos andra och förstöra bara för att han ”trivs” med det? Det är något allvarligt fel på killen. Jag vill inte betala skattepengar för att han ska åka på hästläger med anstalten eller trissa upp försäkringspriserna för att han gillar att lägga i backen framför en butik.
Allra minst gillade jag det korkade förlaget som gav ut en sådan bok, men sen såg jag att det var ett tryckeri där författaren själv trycker. Okej då. Då är jag arg på Linköpings stadsbibiliotek som tog in boken och fick mig att tro att den var… ehum… okej.
Jul
Nu har ”vi” (jag och Buddy) varit i Mora i fem dagar och firat jul.
- Jag har ätit upp en och en halv chokladask själv.
- Dagen innan julafton letade jag i tre affärer efter julmust.
- Buddy sprang rakt upp i mammas säng när vi kom dit. Och i Sarahs och Tomas, och i Mariannes och Bertils…
- Buddy har jagat ett rådjur över ån in i Moraparken i så djup snö att han hade snö på huvudet när han kom tillbaka.
- Jag har sovit över hela jul-Kalle Anka och lite till.
- Vi har haft 28 grader kallt och Buddy ruskade på fötterna. Var är tofflorna?
- Vi har varit på OnOff:s julrea klockan 8 på morgonen.
- Jag har förfrusit händerna inne i bilen när jag körde utan vantar.
- Mamma har klagat på att den nya platt-tv:n också hade svarta ränder och att den alltid står på standby (mycket farligt).
- Helenas hund Meta skulle leka med Buddy men båda hundarna somnade i mammas soffa.
- Buddy har tagit en klase vindruvor på köksbordet.
- Buddy har slickat på flera olika fikabröd på brödfatet när vi hade besök.
- Jag har fått kläder av mamma (mycket gilla!).
- Jag lyckades hitta hem till Sarah men på vägen ut backade jag på soptunnan (jag trodde det var en att se upp för, men där stod en till).
- Jag hjälpte Sarahs mamma med starthjälp till bilen men hon var väldigt osäker på var hon skulle sätta kontakterna och det sprakade lite innan det blev rätt. Hihi.
- Sarahs mamma berättade en rolig historia om hur Sarahs morfar inte haft tänder i underkäken på 40 år, eftersom han tappade sina löständer när de byggde vägen i byn. Där ligger de kvar.
- När jag åkte hem och tog mjölk i lunchkaffet kom det bara klumpar och personalen ville inte tro mig. Klumparna hade ju sjunkit.
- Jag har smakat mammas hjortronlikör och det var ingen höjdare…
Ronny Svensson och självmordsbombaren
Kan inte fatta att media nu spinner vidare på filmkritiker Ronny Svenssons icke-närvaro vid självmordsbombaren i Stockholm. Nej han har inte SETT sprängningen (Aftonbladet) – han satt på en krog i närheten och HÖRDE när bilen sprängdes (citat honom själv i _TV_).
Dessutom beklagade han att det ju var FINA bilar som sprängdes. Nja, det var en Audi från -93. Han hade väl läst att det var en Audi…
Dessutom igen, så påpekade han att det ju kunde vara en ensam galning som vid Palmemordet. Ursäkta men har han klarat upp det själv? Vet han något som inte vi vet?
Kan inte journalister lära sig att ta det lugnt?
SÄPO vill inte åsiktsregistrera?
Hörde en intervju med en man från Säpo, där han förklarade varför de inte hade haft koll på ”terroristen från Tranås”. Han förklarade att det måste finnas specifika saker att gå på, så att det inte blir åsiktsregistrering. Som planering av att begå brott etc.
Då undrar jag i mitt stilla sinne hur det går ihop med den registrering som gjorts förut av kommunister, veganer, vegetarianer, vänstersympatisörer, feminister, antifascister osv. För när det begav sig för mig så vet jag att det räckte med att inte äta kött och mjölk och att SÄPO var helt galna med att registrera alla veganer och självklart även de 99 procent som inte ville begå några brott. Och då sa man att det inte var åsiktsregistrering, utan registrering av livsstil. Men att leva för Jihad då, är inte det en livsstil?
Jaja. Vi kommer aldrig att få veta vad SÄPO egentligen tycker och gör ändå. De gör som de vill, det har de alltid gjort, är det inte så? Det är helt enkelt en instans man får acceptera att inte ha insyn i, i vårt fina demokratiska samhälle.