Igår fick Candy somna in hos veterinären. Det var antagligen en hjärntumör som gjorde att han fick skakningar och yrsel, och bakbenen var väldigt svaga så han bara ramlade vart han än skulle. Alla andra problem han hade, med hjärtat och ögonen, lyckades han bemästra, men nu blev det för jobbigt. På den sista morgonpromenaden var han ändå väldigt pigg och sprang med husse i snön. Jag är så glad att han fick uppleva den här vinterns snö också, för han älskade snö. Han fick smaka på den en sista gång innan han gick in till veterinären också.

I skogen trivdes han som bäst.

Tyvärr blev det väldigt jobbigt hos veterinären, för vi fick vänta länge och sen hittade de ingen åder de kunde sätta kanylen i. Så de stack honom i alla ben och försökte, men venerna bara sprack och började blöda. Han fick panik och skrek och skällde så det var hemskt. Men sen tog dom en annan spruta i magen istället och så fick han sitta i mitt knä och somna när han tittade på husse, hans favorit all-time. Det kändes väldigt bra, som att han ville det själv. I bilen dit bara hängde han i min famn och halvsov, vilket han aldrig brukar göra i bilen. Det var som att han var färdig och han orkade inte mer. Jag tror att allt kom i precis rätt tid, för tidigare har jag funderat mig galen på om det var dags, men igår så visste jag att det var det.

Han låg så sött när vi lämnade honom på en filt, men det var ändå som att han inte var där. Hans själ är i våra hjärtan nu. Tack för all tid vi fick med dig, allas vår bästa vän. Du räddade mitt liv när jag var ung och mådde dåligt och din glädje kommer alltid att följa med mig. Du vet hur älskad du var, alla saknar dig. Sov sött vår ängel. ♥