Idag är en sÃ¥n där riktigt jobbig dag. Man vaknar och det är alldeles tomt… inga smÃ¥ tassar som springer fram till sängkanten och säger hej. Jag har börjat inse att han är borta nu. FrÃ¥n början kände jag mest lättnad för det har varit sÃ¥ jobbigt hela hösten med kissning pÃ¥ nätterna och en massa mediciner. Men nu kommer jag ihÃ¥g den fina spralliga Candy och vill bara ha tillbaka honom!

Problem han hade på slutet:

- Förstorat hjärta med blåsljud
- Starr på båda ögonen
- Diskbråck
- Artros
- Inkontinens
- Kronisk analsäcksinflammation
- Tumörer i båda pungkulorna och en bröstvårta
- Något tjall på hjärnan eller i nacken, som orsakade ryckningar
- plus att han var avmagrad och trött…

Inte konstigt att det blev för jobbigt.

Vi har blivit riktiga white-trash. Sitter i mjukisbyxor hela dagen och är deprimerade. Ã…ker till Ö&B och fyndar storpack med hushÃ¥llspapper och annat skräp. Tror jag aldrig har köpt storpack av nÃ¥got förut… När vi stod i kö tittade en gubbe på  kön och sa: ”fy fan, det är ju precis som i Skäggetorp”. Hahaha! Det var nog det roligaste som hände idag.

Men det kommer väl bättre dagar, och jag lovar att uppskatta dem…